Positivhalarapan

Vig kärring !

Rickard — Mon, 30 Jan 2012 23:46:50 +0000

Borde

Rickard — Mon, 30 Jan 2012 23:45:57 +0000

Borde skriva mer här. Twittrar för mycket. Twitter är latmans telegram, fy på sig. Kratta manegen nu Olsson. 2012′s gonna be a good year kändes det som i början av januari. Jag vacklar betänkligt just nu. Imorgon åker jag till Rom å träffar Sir Erik Hörstadius å Johan Hedberg. Det är på ngt märkligg vis redan kul. Måste avsluta min frågesportsbok med extra allt åxå. Imorgon ere faan till att jobba på resande fot. Hörs !

Jag ryckte Juholt i mustaschen

Rickard — Thu, 05 Jan 2012 09:31:15 +0000

Det ringer på telefonen och jag svarar. – Hej jag är från Expressen har du gjort några klipp i mellandagarna ? Eh, hmm va? Jag har inte haft tid , svarar jag, lite omtumlad men finner mig snart och förklarar. Jag har jobbat alla mellandagarna och missat hela rean. Men jag har konstaterat senaste åren att man är fullkomligt och grundligt uppskörtad när man köper julklappar inför julafton som sedan kostar hälften så mycket dagen efter. Vilket skådespel. Tänk att vi liksom låter oss bedras och bli öppet lurade på det viset. Egentligen borde man fira jul på julafton och handla julklapparna på annandagen och dela ut dom den 29/12. Det skulle spara våra 4 familjer som firar tillsammans tiotusentals kronor.
Nästa fråga kommer snabbt och utan kommentar till det jag just sagt. Vad minns du från 2011? Jaa, svarar jag och drar ut på det för att vinna tid. Tankarna virvlar i huvudet. 2011 vad minns man, och vad ska jag svara ? Ordet arabvår dyker upp på medvetandets skärm men det känns inte som ett bra representativt svar på vad jag minns från 2011. Arabvår är ett svar man kan förvänta sig från någon pretentiös nyhetsjournalist som är för rädd för att bli personlig. Nästa bild som poppar upp är den lilla bollnäsflickan på youtube som gråter och hulkar så hysteriskt när Bollnäs förlorat bandyfinalen mot Sandviken. Men det kanske blir för ytligt med tanke på arabvåren och tsunamin i japan. Jag ryckte Juholt i mustaschen 2011, minns jag plötsligt. Den var äkta, ingen tvekan om den saken längre.
Det är så svårt att svara på en fråga om vad man minns sådär från ett helt år med högt och lågt, vitt och brett. Det är som när någon frågar vilken världens bästa låt är. Det finns för många möjligheter att svara på frågan. Vilket gör att inget träder fram starkare än något annat.
Plötsligt ser jag framför mig en hemsamarit från Carema som väger en pensionärsblöja och jag minns själv hur tung en mättad kissblöja kunde vara från mina egna år inom hemtjänst. Det sägs att luktminnet är det starkaste minnet och här dyker också ett luktminne upp från den tiden som vi inte ska gå djupare in på här. Jag känner en saknad av mina år inom hemtjänsten på Kristinelunds servicehus i Bomhus ungefär på samma sätt man saknar lumpen. Jag minns bara det glada och positiva. Skratten och dom underbara pensionärernas fantastiska berättelser från förr. Expressenreportern i andra änden av telefonen har inte aning om hur mina tankar på bara några sekunder hinner flimra sig genom alla dessa tankar och minnen. Jag har köpt en GPS klocka i år säger jag plötsligt. En som jag har på mig när jag springer, cyklar eller åker skidor. En klocka som berättar för mig var jag befinner mig i livet .
Det är ett gammalt svar som jag använt för några år sedan i ett annat sammanhang men det vet ju inte Expressenreportern som villigt tar citatet. Det är sånt dom vill ha. En GPS för att veta var man är livet, lite mångbottnat, tvetydigt och perfekt längd för ett pratminus.
Nästa fråga kommer precis som den förra helt oförhappandes och utan kommentar på det jag just sagt om vad jag minns från 2011.
- Tycker du utrikesdepartementet gjort tillräckligt för dom fängslade journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson som fick 11 års fängelse av domstolen i Etiopen ?
Va?, säger jag. Frågan kom minst sagt från ingenstans. Först ställer du två trivselfrågor om mellandagsrea och puttriga minnen från 2011 sedan ska jag svara på om Carl Bildts kompetens . Vad är det jag är med om här? Du är med i Panelen, tre kändisar som svarar på 3 frågor, säger Expressenreportern som vore det den självklaraste saken i världen. Jamen berätta det innan då säger jag, ovanligt hårt för att vara jag. Men hon matar på som om det var jag som var knäpp som inte förstått det själv. Ok, vad tycker du då? Har dom gjort tillräckligt eller inte? Den här frågan är mycket lättare att svara på än vad jag minns från 2011. Det är ju i begränsningen geniet visar sig, som Goethe sa.
Jag antar, svarar jag , att utrikesdepartementet har väldigt mycket mer information än dom flesta andra i det här fallet och har vägt för och nackdelar och kommit fram till den väg dom anser bäst. Jag är inte människan att döma över det. Tack, svarar Expressenreportern, mellan raderna läser jag att hon hellre velat ha ett stridsrop än mitt mer diplomatiska svar. Så lägger vi på luren. Allt gick så fort och jag känner mig lite tom och lurad på något vis. Men som vi sa till dom som började grina under 10 minutersrasterna på Lilla Sätra skolan, den som är med i leken får leken tåla.

KÄra JAn Olov, kan inte låta bli att vältra mig i min nyfunna förträfflighet

Rickard — Sat, 31 Dec 2011 00:23:23 +0000

Ge den ultimate ”boy next door” en egen pratshow

Rickard Olsson
Namn: Rickard Olsson.
Ålder: 44.
Bor: Nacka utanför Stockholm.
Familj: Sambo, en dotter.
Karriär: Började på Radio Gävleborg. Har varit programledare i radion i flera program i P 3 och P 4. Ledde Nyhetsmorgon och ”Bingolotto” i TV 4. I SVT har han varit programledare för ”Bullen”, ”Söndagsöppet”, Melodifestivalen, ”Bubblan” och ”Vem vet mest?”. Han valdes tidigare i år till årets alumn vid Örebro universitet för att ”han gör kunskapsidealet medialt synligt”.
Aktuell: Leder ”Nöjeskrönika” i SVT på nyårsafton. Leder ”Wild kids” som startar i SVTB fredag 13 januari.
Melodifestivalen, ”Vem vet mest?”, ”Gäster med gester”.
Rickard Olsson, 44, har dominerat svensk tv i år. Och då har han ändå inte fått pröva på det han vill göra och förmodligen är allra bäst på …
Man brukar i USA prata om ”the girl next door”-faktorn. Kvinnor som blir omtyckta för att de utstrålar en slags vardaglighet, fast ändå kanske är aningen smartare, färgstarkare och snyggare än grannens dotter.
Rickard Olsson som programledare har lite av ”the boy next door”-faktorn över sig. Lite som grannen eller polaren som alltid tar rätt stor plats, fast på ett trevligt sätt. Som alltid har en slagfärdig replik om vad som helst.
Som programledare känns han inte som den väl förberedde Fredrik Skavlan-typen. Har inte den uppenbara mysfaktorn som gôa gubbar som Ingvar Oldsberg eller Lasse Kronér. Är fjärran från den ironiska generationens Kristian Luuk. Med Rickard Olsson känns det mer som att han bara ställer sig framför kameran och kör.

Så är det naturligtvis inte. Han var säkert lika minutiöst förberedd när han skulle leda Melodifestivalen ihop med Marie Serneholt, som när han axlade Lennart Swahns roll i ”Gäster med gester” eller inför ännu en veckas inspelning av 491 avsnitt av frågeleken ”Vem vet mest?”.
Det är något väldigt avspänt hos honom som programledare när han åtminstone skapar illusionen av att det får bära eller brista framför kameran.
Och ibland kör han väl faktiskt bara på utifrån den utgångspunkten också, på riktigt. Få andra skulle väl likt Rickard Olsson dra direkt från en Melodifestivalsändning, för att morgonen efter inte bara åka Vasaloppet, utan göra det som tv-reporter!
Nu ska han närmast göra ”Nöjeskrönika” på nyårsafton. Ett par veckor senare tar han över som programledare i ”Wild kids”.
En nöjessammanfattning. Ett populärt barnprogram. Rickard Olsson fixar förstås det också.

Han har pratat om att drömprojektet är en egen pratshow. Och för ett sådant program skulle han – med sin allmänbildning, sin förmåga att ta folk, sin humor och förmåga att vara vass på rätt sätt – vara som klippt och skuren.
Vad väntar SVT på?
Jan-Olov Andersson

Glad Farbror

Rickard — Sat, 31 Dec 2011 00:16:17 +0000

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/kronikorer/janolovandersson/article14139273.ab